Bergsbestigning

I flera dar har Stefan försökt övertala mig att gå upp på Varvsberget, för en utmaning och vacker utsikt. Jag har ståndaktigt hållit emot, men till slut så gav jag efter. Alltså började vi promenaden, visste inte riktigt hur vägarna skulle gå uppe på backen, men det fick lösa sig. Vi gick och gick och gick, och det blev bara brantare och brantare. Men till slut var vi framme och visst var det värt promenaden :) Hela Övik låg framför oss. Nu tycker han att har vi gått en gång kan vi gå igen, men vi får se hur länge jag kan hålla emot denna gång. I och för sig kan det vara värt det, eftersom vi inte gick ända upp till restaurangen på toppen, det hade börjat skymma och sista biten var genom skogen. Jag som är björn- och älgrädd tyckte inte att det lockade särskilt mycket men skogsvandring i mörkret.

Varvsberget

Vårt hus